Intervju med Jennie Tämnervik
Ålder 36
Yrke/sysselsättning Arbetar med kommunikation.
Hur gammal var du när du fick din diagnos?
26
Hur ser ditt liv ut för övrigt? Familj, partner, husdjur?
I mitt övriga liv förutom att jag arbetar så har jag en partner och krukväxter.
Hur var din skolgång?
Min skolgång har varit väldigt varierad, jag gick ut högstadiet utan slutbetyg, men lyckades hamna rätt och få en väldigt bra lärare på Individuella programmet som såg mina starka sidor och gav mig tid att läsa på läxor under skoltid. Vilket förändrade min inställning till min egen förmåga radikalt. Jag gick från att inte orka bry mig om att läsa på prov till att veta att bara jag läser på tillräckligt, får jag nästan alltid högsta betyg. Vilket senare även ledde till en nästan färdig kandidatexamen i slöjd hantverk och formgivning. Vilket även det har varit en mycket positiv kunskap för mig att ta mig vidare i livet på, med mitt eget skapande samt självförtroende gällande att kunna skriva.
Har du haft kontakt med någon myndighet?
Jag har haft lite kontakt med både arbetsförmedlingen och försäkringskassan.
Hur har du blivit bemött?
Myndigheter är inte konstruerade för att bemöta komplexiteten som följer med att kunna bedöma en högfungerande person. Bedömningen görs på ytliga mått, som exempelvis att ja vi ser ju att du kan jobba, så då kan vi inte göra något. Jag beskriver det som okunskap och oförståelse.
Har du fått det stöd du behöver?
Ingen av de instanserna har kunnat ge mig hjälp, jag har varit för högfungerande så att säga, för att dom ska kunna ge mig stöd. På grund av att jag jobbar kan jag inte heller få det stöd jag skulle behövt på olika sätt. Det svåraste med att vara så kallat högfungerande, vilket jag är på vissa plan, är ju att få myndigheter och även jag själv att ta mina förhinder på allvar och verkligen se helheten. Det är en komplex diagnos på så vis och det är sådan variation mellan högfungerande att det blir ännu mer komplext att försöka bedöma efter en standardiserad mall.
Hur har bemötandet från psykiatrin varit?
Det har varit mestadels inte så bra faktiskt, men nu på senare år har det förbättrat sig massor, kunskapen har ökat kring autismspektra. Min senaste läkare är den absolut bästa jag träffat. Har under flera år träffat läkare med väldigt gammalmodiga attityder till vad som är psykisk ohälsa. Det som en bra läkare behöver göra det är att hitta dom rätta frågorna för att få fram ett bra svar.
Har du fler diagnoser än neuropsykiatriska?
Ångest och uppmärksamhetsstörning har jag även. Det är mest medicin som erbjuds inget fel i att medicinera, men jag i ifrågasätter om det verkligen är en lösning eller mera en lindring av symptom snarare. Det finns väldigt bra individer i systemet, men systemet är inte uppbyggligt för varken de som jobbar eller behöver hjälp tror jag.
Har du några speciella stödbehov?
Jag har med åren utformat mina egna hjälpmedel i form av scheman och listor på ett sätt som passar mitt visuella tänkande. Sen har jag sänkt mina krav på mig själv, vilket varit mitt bästa hjälpmedel hitintills. Då jag oftast bott själv så har ju jag haft möjligheten att utforma tillvaron efter mig själv och mina intressen.
Vad har du för intressen?
Jag skulpterar mycket då skapande av alla former är ett väldigt stort och viktigt intresse för att få utlopp för allt jag behöver kommunicera med som inte riktigt kommer ut på traditionell väg. Jag vill kommunicera genom känslan. En skapelse fungerar som en väldigt otvungen och direkt spegling av en känsla. Jag skriver en del och bloggar lite.
